Hälsporre: orsaker, symtom och behandling

Hälsporre är en liten kalkutväxt på hälbenet. Tillståndet blandas ofta ihop med plantar fasciit, men de är två olika saker. En hälsporre är en benutväxt, medan plantar fasciit är en inflammation eller irritation i plantarfascians fäste under hälbenet. Många som har hälsporre har inga besvär alls, medan andra känner smärta i hälen särskilt på morgonen eller efter lång stående belastning.

Vad är hälsporre?

En hälsporre, också kallad kalkaneussporre, är en liten utväxt av kalcium på undersidan av hälbenet (calcaneus). Den bildas där plantarfascian fäster i benet, men den kan också sitta på andra ställen runt hälen. Hälsporre är vanligare än många tror: studier visar att mellan 11 och 21 procent av befolkningen har någon form av hälsporre.

Det är viktigt att skilja på hälsporre och plantar fasciit. Plantar fasciit är ett smärttillstånd i plantarfascians fäste, medan hälsporre är den hårda benutväxten i sig. Enligt svensk Wikipedia förekommer hälsporre hos 89 procent av alla som har plantar fasciit, men bara hos 32 procent av personer utan plantar fasciit. Det innebär att de ofta hänger ihop, men att hälsporren inte alltid är den direkta orsaken till smärtan. En review från 2018 visade till och med att det inte finns tydliga bevis för att hälsporren i sig orsakar smärta.

Symtom på hälsporre

De flesta personer med hälsporre har inga symtom alls och upptäcker den först på en röntgenbild som tagits av annan orsak. Några vanliga symtom är:

• Smärta under hälen, särskilt vid de första stegen på morgonen
• Ömhet när man trycker på undersidan av hälbenet
• Smärta som ökar efter lång stående eller gående belastning
• En känsla av att gå på en kula eller en hård punkt under hälen

Smärtan kan vara värre på morgonen och minska lite under dagen när foten har vant sig, för att sedan komma tillbaka på kvällen. Vissa upplever att smärtan strålar ut i fotvalvet eller mot fotens sida.

Orsaker och riskfaktorer

Orsaken till hälsporre är omdebatterad, men flera teorier pekar på att upprepad belastning spelar roll:

• Repetitiv stress och traktion: Upprepad belastning och drag i hälbenet via plantarfascian kan leda till att benet bygger ut sig som en skyddsreaktion.
• Normalt åldrande: Processen kan vara en del av naturligt åldrande, med generell förbening av ligament.
• Inflammation: En del forskare menar att inflammation kan vara en viktig del i bildandet, sekundärt till en belastningsskada eller som en konsekvens av plantar fasciit.
• Kroppsvikt: Hög kroppsvikt anses vara en kausal faktor. I en studie hade 45 procent av militära rekryter med obesitas hälsporre, jämfört med 9 procent utan obesitas.
• Arbete och skor: Lång stående arbete, hårda golv och skor med dålig dämpning kan öka risken.

Även om den exakta orsaken inte är klar, är det tydligt att övervikt och repetitiv belastning ökar risken för att utveckla hälsporre.

Hur ställs diagnosen?

Hälsporre upptäcks oftast genom en röntgenbild av foten. Eftersom många har hälsporre utan besvär, räcker det inte att bara se en utväxt på bilden för att förklara smärtan. Läkaren eller naprapaten gör en helhetsbedömning där symtom, belastningshistoria och undersökning av foten vägs samman.

Behandling och egenvård

Många med hälsporre blir hjälpta av enkla åtgärder som man kan göra hemma:

• Stretchning: Stretch av vadmuskulaturen (musculus soleus och gastrocnemius) har visat sig ha effekt på smärtan.
• Avlastning: Minska på belastning som triggar smärtan, till exempel långa promenader på hårda underlag.
• Inlägg och skor: Dämpande skor och hälinlägg kan avlasta trycket under hälen.
• Stötvågsbehandling: Stötvågsbehandling mot hälen har visat effekt på smärtan.

Om icke-operativa insatser inte fungerar kan kirurgi övervägas. Operation kan ge bra effekt, men det finns en återfallsrisk på 31–50 procent inom nio månader efter borttagning av hälsporren.

När ska du söka vård?

Du bör söka vård om smärtan i hälen inte ger sig efter några veckor av egenvård, eller om du har svårt att gå normalt. Vårdcentralen kan bedöma om du behöver remiss till en fotterapeut, naprapat eller ortoped.

Vanliga frågor om hälsporre

Går hälsporre över av sig själv? Den benutväxt som utgör hälsporren försvinner inte av sig själv, men smärtan kan bli bättre eller försvinna med stretchning, avlastning och rätt skor.

Är hälsporre samma som plantar fasciit? Nej. Hälsporre är en benutväxt på hälbenet, medan plantar fasciit är en irritation eller inflammation i plantarfascians fäste. De är två olika tillstånd som ofta förekommer tillsammans.

Kan man förebygga hälsporre? Du kan minska risken genom att behålla en normal kroppsvikt, använda skor med god dämpning, undvika lång stående belastning på hårda golv och stretcha vadmuskulaturen regelbundet.

Hjälper fotsvamp-behandling mot hälsporre? Nej. Fotsvamp är en infektion orsakad av svamp och har inget med hälsporre att göra. Om du har fotsvamp ska den behandlas separat, till exempel med svampdödande medel.

Hur skiljer man hälsporre från liktorn? En liktorn är ett förhårdnat område på huden orsakat av tryck, oftast på tårna eller under foten. Hälsporre är en benutväxt inuti hälbenet och kan inte ses från utsidan utan röntgen.

Källor

Fakta i den här artikeln är hämtade från sv.wikipedia.org och beskriver hälsporre, kalkaneussporre, prevalens, orsaker, riskfaktorer och behandlingsalternativ. All hälsorelaterad information ska ses som allmän vägledning, inte ersätta professionell medicinsk rådgivning.